Tillit som bot - placebo i tid och rum, är namnet på en bok som jag läste när jag gick en kurs i medicinsk antropologi. Den är skriven av Lisbeth Sachs, docent i socialantropologi med inriktning mot medicin och hälso och sjukvårdfrågor. Även om den räknas till studentlitteratur så tycker jag den är tillräckligt intressant för att kunna läsas av vem som helst med intresse för hälsofrågor. Förväntan och tillit finns i olika delar av världen men har inte på samma sätt blivit medicinskt utforkad. En magisk ritual eller en placebo i form av sockerpiller eller en entusiastisk läkare föder förväntningar på bot, och tilliten styr processen mot läkning. Det har därför blivit allt svårare att avfärda skildringar av läkande ritualer och magi från andra länder som enbart anekdoter. Här finns en rad olika exempel och fallbeskrivningar från olika delar av världen. Axel Munthe är en av de läkare som upprepar sin övertygelse om tillit som bot och uttrycker det som att det botande jaget är en fråga om tro och inte kunskap.
Om tillit leder till bot är det inte så konstigt att många söker sig till alternativmedicinen när de inte får hjälp med sin hälsa genom skolmedicinen eftersom man i regel skapar förtroende till en alternativmedicinsk terapeut på ett annat sätt än en läkare, som ska hinna med väldigt många patienter under en dag. En viktig skillnad mellan skolmedicinska läkare och alternativmedicinska terapeuter är ju att många terapeuter inom det sistnämnda ser det som självklart att se till helheten när de har en patient framför sig, både kropp och själ, medan läkare inom skolmedicinen inte alltid har så mycket tid och inte alltid intresserar sig för hela symtombilden. Jag tycker inte att hälso- och sjukvården har hängt med sin tid, synnerligen inte sjukvården, speciellt inte som det dykt upp många sjukdomar och åkommor idag som inte existerade förr, men som likväl finns där p.g.a. det samhälle vi lever i med ökade gifter, strålning och helt andra förutsättningar när det gäller arbetsklimat. Det är många sjukdomar som finns men inte syns, och många av dem har inte blivit helt socialt acceptabla. Det kanske inte är så konstigt eftersom inte heller frågan tycks tillräckligt allvarlig för de politiker som på ett sätt ändå har ett högre ansvar (än läkare i sig) på ett sätt, och det är ju också där det måste börja. För egen del trodde jag länge att mina symtom skulle försvinna av sig själv på några veckor eller så, och det tog långt över ett år, när jag besökte min homeopat, som jag själv kunde acceptera min trötthet/problem fullt ut och att det kommer att ta lite tid innan jag blir helt återställd igen. Så att kunna acceptera sina symtom och eller sjukdom är nog också det första steget mot tillfrisknande, att man tar det på allvar och att inte omgivningen bagatelliserar det, även om somliga inte ens får gehör för de mest allvarliga sjukdomar. Se även inlägget och bloggen: http://www.filindeblogg.nu/?p=17730
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar